Hanna Dahlberg

Jag vet, jag vet, vecka ut och vecka in utan ett enda ord!

Trodde att jag skulle få massa tid över till att sitta här och skriva. Tid har jag iofs, men lusten är inte så speciellt stor.

Men eftersom att lillan växer och det händer en del så kan jag väl passa på att uppdatera er lite :)

 

I torsdags var det dags för 3-månaders(jag vet, 3 MÅNADER?!) kollen för Leia. Stackarn har haft lite ögoninflammation, men nu börjar det äntligen ge med sig.

4970g och 58,5 cm över havet är hon just nu! Lång och smal vill säga. Men så var Isac också, inte det minsta bebisfet med knubbiga små lår haha. 

Vaccinsprutorna gick också hyffsat bra, inge feber eller andra biverkningar, så det var ju skönt :)

 

Tiden tickar iväg och nu är det bara en vecka kvar tills vi får flytta hem igen! Även om det är nu vädret börjar vända och det är som allra bäst att bo här ute så kan jag inte låta bli att längta hem. Hem till lilla huset som bara står där och väntar på att få börja fixas. Ni känner ju mig vid det här laget, om jag hade fått så skulle jag tapetsera om minst 6 ggr/år haha! Men nu är det Leias rum som är först ut. Lika bra att börja med det så att vi först slipper packa upp alla hennes kläder och saker för att sedan riva ut allt igen.

Efter det står badrummet på tur, Ä N T L I G E N säger jag bara. Det kommer bilder, och då kommer ni att förstå vad jag menar! 

Fondväggen i köket ska också tvärbytas ut då varken jag eller Joakim blev nöjd med tapeten vi satte upp i somras när vi renoverade. Den som var så fin i tapetkatalogen blev bara skit på väggen. Inte en gardin hittar jag som passar till den! Tack och lov är det en liten vägg, så den byter jag ut snabbt.

Sist men inte minst väntar vår megafula opraktiska altan som jag hade tänkt försöka rädda på något vis längre fram mot sommaren. Det kan ju vara kul att iaf kunna vistas där ute?

 

Annat roligt som händer då?

Vi köpte en ny bil förra veckan. Saaben fick säga adjö och ersättas av en BMW x5. Jag gråter inte! Joakim åkte ner till sin familj i Härnösand i två dagar och hämtade bilen i Sundsvall. Lite synd att det är så drygt att åka dit annars hade både jag och ungarna följt med.

 

3:e Maj är det dags för en Turkiet resa med familjen. "Vad har jag gett mig in på?" funderar jag allt för ofta. Men å andra sidan älskar jag ju att resa, så det är väl bara se till att göra bort första-gången-på-resa-med-två-barns-resan! Blir det inte allt för kaosartat med borttappade barn på flygplatsen och bajsincidenter i poolen så kan det fort hända att det inte blir den sista resan jag gör. Håll tummarna att vi överlever, tack :)