Hanna Dahlberg

Min förlossningsberättelse

Graviditet 2, Isac, Leia, Vardag Permalink1
Klockan 08,30 den 20 December vaknade jag av att det kändes lite blött där nere.
Jag flög upp ur sängen och rusade in på toaletten. Mycket riktigt, det var vattnet som hade gått!
Jag kände inga värkar så det blev inte sådär panikartat som på film. Eller ja, där i början kände jag mig stressigare och mer förvirrad än någonsin tidigare, men jag lugnade ner mig efter en stund.
 
Klockan 9.20 kom vi oss iväg, och efter 3,5 timmes bilfärd var vi äntligen framme på förlossningen. Jag gjorde en CTG-kurva som inte visade på någon större aktivitet, så vi fick flytta in på patienthotellet för att stanna där tills värkarna skulle komma igång.
 
Någon gång vid 16-tiden tog jag en dusch, och jag hann knappt starta kranen så kände jag att magen började dra ihop sig. När jag var färdigduschad och påklädd hade jag ca 2-4 minuter mellan värkarna så vi gick över på förlossningen för att göra en ny kurva.
Direkt jag la mig ner så avtog det något, värkarna kom med längre och mer oregelbundna mellanrum så jag fick värkdropp. Jag var då 5 cm öppen och värkarna började kännas starkare så efter ett tag fick jag ryggmärgsbedövning; Guds gåva till en förlösande kvinna! Smärtan försvann helt och min onda förbannade svanskota domnade bort totalt så jag kände inget alls. 
Efter det så hände det inte speciellt mycket; Jag gick på toa, vi satt och pratade med barnmorskan, värkarna kom tätare men jag kände fortfarande ingenting pga bedövningen.
 
När klockan blev strax före 19 kände jag att det började trycka på lite mer, så i allt lugn skulle barnmorskan kolla om det hade hänt något mer där nere.
Klockan 19,00 konstaterade hon att jag var helt öppen och att huvudet var påväg ut! "Du får krysta vid nästa värk", och det gjorde jag!
3 krystvärkar senare, klockan 19,07 kom vår älskade Leia till världen. 
Tårarna rann av lättnad att det hade gått så bra och snabbt, och att vi äntligen fick vår lilla tjej som vi så mycket längtat efter! 
 
Så nu är vi en mycket nöjd, glad och fortfarande trött familj med världens finaste son och dotter. Kunde inte önska mig så mycket mer just nu! :)

 
 
Till top