Hanna Dahlberg

V 34

Graviditet 2 Permalink1
Mitt i allt pysslande glömmer jag ju bort att hålla er uppdaterade om lilla bebis i magen!

I Onsdags var jag som sagt på koll hos barnmorskan igen. Magen har fortfarande vuxit alldeles för lite, men eftersom att alla mina värden och prover är jättebra så var det ingen "kris". Däremot ska jag upp nu på onsdag igen för tillväxtkoll, och om jag förstod det rätt så tyckte specialistmödravården att jag skulle komma på ultraljud om magen fortfarande inte vuxit till sig under den senaste veckan. 
För att få något att jämföra med: Med Isac växte jag 1cm i veckan under samma veckor, nu har jag vuxit 1,5cm på 5 veckor. Jag har också gått upp ungefär lika mycket i vikt som under förra graviditeten, så det är inte i "hullet" det sitter heller ;)
 
Annars mår jag väl rätt så bra. Illamåendet har börjat krypa fram igen lite då och då och mina surhormoner har nog nått någon slags rekordtopp den senaste veckan. Tror aldrig jag har känt mig så "ostabil" någonsin tidigare, men det får man väl försöka leva med! Ryggen och benen gör för tillfället inte så ont alls och det är jag glad för :) Men iofs så gör jag ju inte allt för mycket ansträngande om dagarna heller. 
 
Bebissparkarna är lika intensiva fortfarande. Och, ja jag vet, jag ska inte klaga för jag känner iaf att bebisen där inne lever, en stor fördel då magen inte riktigt verkar växa som den ska! Men om kvällarna sparkar det oftast så hårt och ont att jag blir tårögd och det är supersvårt att slappna av och kunna somna när jag väl gått och lagt mig. Jag förstår inte hur det kan kännas så mycket då bebisen nu har lagt sig med huvudet neråt och det börjar bli mindre utrymme där inne, inte minst med tanke på den här lilla kulan den bor i.
Önskar så mycket att tiden bara kunde springa fram fort som tusan!
 
Kroppen: Under slutet av graviditeten kan det ibland kännas som om lungorna trycks uppåt och man får svårt att andas för en stund. Det kan vara svårt att skilja förvärkarna från riktiga värkar. De kan komma tätt och upplevas som intensiva, ett sätt att särskilja dem är att ta ett varmt bad, det får förvärkar att avta medan riktiga värkar fortsätter.
Många börjar fundera allt mer på förlossningen. Det är vanligt att man är orolig för att något ska hända. Du kan vara orolig för att du har mått ”för bra” och tänka att ”det får inte vara så här lätt”. Eller så tänker du motsatsen, ”allt har varit så jobbigt, det kanske inte är meningen att jag ska få vara glad”. Det är vanligt och helt normalt. Även som partner kan man ha många funderingar. Det är svårt att förbereda sig på att vara ett bra stöd när man inte vet vad som väntar. En del blivande pappor eller partners kan uppleva tanken på förlossningen som skrämmande.

Barnet: Längden är nu ca 44cm och vikten ca 2,35kg i slutet av veckan. Barnet är väl medveten om förvärkarna, men det tycks inte vara obehagligt på något sätt. Huden har antagit en mer rosa ton genom inlagring av underhudsfett. Vid denna tidpunkt kan barnet utan vidare överleva utanför livmodern. Nu reagerar barnet olika på mammas, pappas/partners samt främmande personers röster.
 
Magen nu och magen i samma vecka med Isac:
 
 
#1 - - Linnéa- Mamma till Ebba & bebis i magen♥:

Hittade precis hit och såg nu att vi har BF samma datum :):)
Bor också i Norrbotten men i Luleå :)

Svar: Nemen vad roligt! Har vi tur i oturen kanske vi får fira julafton tillsammans ;)
Hanna Dahlberg

Till top