Hanna Dahlberg

Ne hörrni, kanske är det dags att skriva några ord också. Även om bilder säger mer än tusen ord ;)

 

Jag vet inte riktigt vart jag ska börja.. Hur som helst så har vi planerat ett syskon till Isac rätt så länge, men vi tänkte inte börja försöka förrän barnet skulle komma tidigast nästa Januari. 

Anledning nr 1: Det blir lagom ålder mellan barnen

Anledning nr 2: Ingen stackare vill väl fylla år sist i klassen?!

Anledning nr 3: Jag hatar snö och kyla! Vill inte kämpa mig fram med barnvagn i -30 och 20cm nysnö! Eller åka till BB i snöstorm på självaste julafton!

 

En liten felräkning på en månad och någon form av rekord på hur snabbt man kan bli gravid, så sitter jag nu här med en bulle i ugnen som väntas se dagsljuset den 21:a december. Tji fick du Hanna, haha! 

 

Oh ja! Redan innan jag blev gravid var jag inställd på att graviditet nr 2 knappast kan bli lika lätt och härlig som min första. Så bra mår man bara inte två gånger. 

Nix, det gör man inte! 
Har mått konstant dåligt i 12 veckor. Lika pigg och snabb som en sengångare och illamåendet from hell. Tack och lov har jag bara kräkts en gång! Hade jag kunnat så hade jag lätt gått i ide dessa 12 veckor. Tre veckors lunginflammation samt en släng magsjuka har inte direkt gjort så att man mått bättre och fått tiden att gå snabbare. Men nu är det bättre, illamåendet kryper bara fram då och då och jag känner mig betydligt piggare!

 

I vecka 6 fick jag dessutom en kraftig blödning. Jag var 99% säker på missfall, bara grät och tappade allt hopp. Vi fick åka iväg till Sunderbyn för att göra ultraljud, och efter att ha väntat 3 timmar på akuten under kristihimmelsfärds dag så fick vi äntligen komma in på undersökning. 

Tro att jag blev förvånad när allt visade sig vara helt okej! Jag var nästan säker på att läkaren ljög.

Vi fick ingen större förklaring än att man brukar kunna blöda lite under graviditeten. Men trust me, det var inte "lite". Jag chansar på en tvillinggraviditet där ena fostret resulterade i missfall, men om det stämmer kommer jag aldrig att få veta.

Huvudsaken är att allt såg bra ut och att lilla hjärtat klappade!

På ultraljudet blev beräknad födsel den 27:e december, men barnmorskan sa att man inte kan veta helt säkert så pass tidigt i graviditeten. Vi får istället se vad dom säger på det riktiga ultraljudet den 24:e juli :)

 

Tiden rusar fram och här sitter jag nu i vecka 14 utan att knappt tänka på att jag har en bebis i magen. Det är liksom bara magen som växer ;) Haha!

Första graviditeten tänkte man inte på så mycket annat än att man var gravid. Vilken vecka man var i, hur stor bebisen var, klurade på namn, tittade på bebiskläder, barnvagnar, you name it! 
Men nu vet man redan det mesta, har redan allt man behöver och spänningen är liksom inte den samma. Missförstå mig rätt, jag är överlycklig och älskar bebben i magen, men det känns inte lika.. stort den här gången.

Största fördelen med det är väl just att tiden bara rusar fram då man inte räknar dagarna ;)