Hanna Dahlberg

135 dagar efter BF

Graviditet 3 Permalink0
..Och fortfarande ingen bebis!
Nä, skojar bara! Har tydligen haft fullt upp med livet, så den här bloggen har blivit en aningens bortprioriterad.
 
Inser att mitt senaste inlägg skrevs 6 dagar innan vårt hjärta kom till världen, och han gjorde det på exakt samma vis som sin storebror. Igångsättning pga graviditetsklådan från helvetet.
Nu är man ju så erfaren att man till och med kan säga "Förlossningen gick lika snabbt och kontrollerat som vanligt" ;)
Klockan 16,59 den 26 April föddes Albin Noah Alexander, den finaste överraskningen jag har fått i hela mitt liv.
 
Jag har ju varit rätt så öppen och ärlig tidigare med hur förbannat nervös jag har varit över det här. När man liksom kände sig tillfreds med livet också tyckte universum att man behövde ett barn till att hålla reda på, jag håller ju knappt reda på mig själv nu för tiden liksom. 
Men nu har det ju gått 4 1/2 månad sedan 4 blev 5 och vi har verkligen hunnit anpassa oss till verkligheten, så här kommer klyschan som ni alla har väntat på: Det här var så jävla meant to happen! Har man inte vuxit typ 10 meter som person, mamma, individ, så har man iaf minst sagt höjt sitt dagliga intag av kärlek med typ 200%.
Trots stressiga dagar, halvätna luncher, flottigt hår, nervsammanbrott, krångliga nattningar och lite för lite sömn, så är det SÅ.JÄVLA.VÄRT.DET
 
 
Inte helt obekant så har föräldrar en tendens att visa tjatigt många bilder på sina barn, och prata om dom ungefär.. jämt. ?
Om ingen har listat ut vad det beror på än så kan ni få svaret här: Man är bara så fruktansvärt stolt och lycklig över det här livet/liven som man har skapat tillsammans, och på något sätt vill man väl dela med sig av den där känslan, för den är så underbar att man önskar att alla kunde känna den.
Så, för att avrunda mitt jävulskt skrytiga inlägg, kolla vad vi har lyckats med!? Ser ni? Han är så jävla fin!
 
Om jag är partisk?
Nä inte direkt
 
 
Till top