Hanna Dahlberg

Jo tack, nu mår jag betydligt bättre(bortsett från en jobbig förkylning) än vad jag gjorde för några månader sedan.

Under två graviditeter har jag varit väldigt förskonad från diverse symptom, men dra ändå en gräns att det ens var möjligt att må så dåligt bara för att det ligger ett liiitet foster i magen! Efter mängder av kräks och en trötthet som har sugit ut varenda liten droppe ork ur kroppen, så kom tillslut vecka 14 och jag började bli en människa igen. Konstigt nog har jag nästan tyckt att det har varit pinsamt att må såhär dåligt, fast än man inte direkt har valt det själv. Jag antar att det beror på att jag som sagt har sluppit massa jobbiga gravidsymptom tidigare.

 

Nåja, nu har vi iaf kommit halvvägs i den här lilla resan, och om det inte vore för att hostan från helvetet är på tillfälligt besök så mår jag relativt bra! Jag har faktiskt mindre ont i rygg/svanskota/höfter just nu än vad jag hade tidigare, men då försöker jag också vara duktigare på att inte överanstränga mig på jobbet samt vila direkt jag får möjlighet. 

 

När det gäller den psykiska biten så pendlar det fortfarande en del. Ena stunden längtar jag så fruktansvärt mycket efter det här lilla livet och fantiserar om hur mysigt det ska bli för både oss och barnen att växa upp med varandra. Nästa stund har jag bara ångest och känner oro. Hur kommer våra barn reagera på ett till syskon? Kommer barnet må bra och vara frisk? Vad händer om det blir problem? Kommer vi att få någon sömn överhuvudtaget, Leia är snart 3 år och har fortfarande knappt sovit en hel natt under sitt liv. Ständig tvivel och oro över hur man ska orka med tre barn, man är inte mer än en människa och ibland känns det som att man knappt har ork nog att vara mamma till dom två jag redan har.

En liten tröst är att jag vill hoppas och tro att det är fler än jag som känner såhär. Jag tror att alla tvivlar på sitt föräldraskap ibland, man är trött, man är hungrig, och bara för att man har små barn så innebär det inte att ens egna grundläggande behov försvinner. 
Det gäller nog att ha en realistisk och sund bild över hur framtiden kan komma att se ut, hoppas man på ständigt myspys och 10 timmars sömn varje natt så är det nog risk att man får allt för hårda örfilar av verkligheten. 

Vardagslivet består av tidiga mornar med trötta barn och trötta föräldrar, ständig kamp över vem som hade vilken leksak först, yoghurt och flingor till middag när mammas mat är sämst, sena kvällar där det verkar vara någon sorts tävling om vem som kan vara vaken längst, och tillslut en lättnadens suck när man ligger helt utslagen i sitt tysta sovrum, tittar på en bra serie med sin andra halva och tänker att vardagslivet kunde ha varit så mycket sämre än det här