Hanna Dahlberg

Då kör vi!

Permalink0
För mitt eget bästa skriver jag ut detta till alla så att jag ska behöva känna någon slags press på mig sjäv. När alla vet, så förväntar sig alla att se resultat. Åtminstone så tror man ju det själv. Och när alla vet, så vill man ju bevisa att man kan! Visst är det väl så?!

Så nu börjar resan mot en slimmad och något mer tränad kropp(kan man säga så utan att låta äckligt klyschig?)
Har som sagt småbörjat träna för några veckor sedan, men nu känns det som att jag på ett någorlunda seriöst sätt ska försöka pussla ihop regelbunden träning med bra kost! Inte lätt för den som inte kan ett piss om sånt här.. Men jag har försökt att läsa på och pröva mig fram här hemma.
Kommer mest troligt att köra på så gott jag bara kan här hemmifrån(promenader, crosstrainer, hantlar, hopprep, övningar med bara kroppen) men hittar jag någon gymkompis som är lite pushande och som inte drar sig ur efter 1 vecka(och som ser till att jag inte gör likadant haha) så kan jag nog överväga att gå på gymmet också.
Detta innebär också förbud mot godis, chips, läsk, kakor, ja men allt sånt som man alltid får lite dåligt samvete av att stoppa i sig. Undantag är väl kalas och sånna tillfällen.
Det innebär också en bättre kost, mer grönt, mer protein, mindre kolhydrater(är helt galen i alla sorter; ris, pasta, potatis, you name it).

Den enda reaktionen jag får när jag berättar att jag ska börja träna och slimma till mig lite är: Men du är ju redan så smal?!?!
- Ja, jag må vara smal PÅ VISSA STÄLLEN. Armarna och benen ser ut att tillhöra en 5-åring medans magen, höfterna, rumpan och låren ser ut som på en ko(i propotion till resten av min kropp vill säga).
Så Nej, man behöver inte vara supernöjd med sin kropp bara för att man råkar vara smal(läs spinkig) på vissa delar av kroppen. Jag vill inte se spinkig ut, jag vill se sund och vältränad ut. Och det gör jag inte alls just nu. Jag vill känna att jag orkar, att jag har en bra hållning, att jag inte blir anfådd av att gå upp för trappen, att jag orkar bära omkring på mitt eget barn utan att få ont i armar och rygg. Jag vill kunna ha på mig samma gamla kläder som jag hade innan jag blev gravid. Det kanske inte ser ut som att jag har någon extravikt kvar från min graviditet, men jag ligger ändå +8 kilo. 8 kilo som jag gärna önskar vore muskler eller låg på andra ställen på kroppen.

Så då vet ni, alla haters där ute som tydligen stör sig varje gång någon som redan är "smal" vill börja träna och gå ner i vikt. Alla som på något sätt känner sig missnöjda med sin kropp, oavsett vikt/storlek har väl lika mycket rätt till att göra något åt saken för att man ska trivas med sig själv?!

Jag tänker inte sitta här längre och känna mig missnöjd med mig själv, jag tänker faktiskt göra något åt saken. För jag kan!
Till top